Karins hundintresse startade när hon som tonåring såg en bild på en clumber spaniel i en kompis hundbok.
– Jag minns att jag tänkte att den där vita hunden med lite konstig uppsyn vill jag ha. Och så tjatade jag på mina föräldrar till jag fick en, berättar hon.

Sportis,som clumber-hanen hette, blev på flera sätt starten på Karins kommande engagemang i hundvärlden.
– Med Sportis åkte jag på utställningar, tävlade i juniorhandling och startade på en del lydnadsprov.

Karin följde också ofta med sin uppfödare Maggan Edman på kennel Clumbrolds och Marie-Louise Almgren från kennel Welladays på utställningar och via dem blev hon snabbt engagerad i rasen. 1977 var hon med och grundade Svenska Clumber Spaniel Klubben där hon genom åren varit både ordförande och avelsråd.
– I många år var jag också redaktör för klubbens tidning. Jag var engagerad men det dröjde många år innan jag började med uppfödning.

Karin visar den från USA inlånade Vishnu Talu Clussexx del Cypres "Talu" till BIG-2 i Sofiero 2007. Samma år var han även mest vinstrika fågelhund i Sverige.

Kennel Don’s bildas

1987 lärde Karin känna Annica Högström som hade en clumber-valp som Karins hane var pappa till. Annica hade också welsh springer spaniel och vänskapen som växte fram mellan dem ledde både till att Karin fick en ny hundras i sitt liv och till ett framtida kennelsamarbete.
– Jag och Annica reste till England tillsammans och besökte flera uppfödare. Hos kennel Weslave Winter Breeze hittade vi en jättefin tik som vi övertalade uppfödaren om att få köpa. Tessa, som hon hette, blev starten till vår uppfödning under kennelnamnet Don’s och 1989 föddes vår första kull.

Sedan några år tillbaka består Kennel Don’s även av Lena Rösiö.
– Vi hade känt Lena under många år och hon hade haft flera hundar från oss. Allt eftersom Lena blev mer involverad föll det sig väldigt naturligt att hon också skulle vara en del av kenneln. Vi fick kämpa lite för att SKK skulle godkänna oss alla tre som delägare av kenneln men det gick till slut, berättar Karin.

Karin och Metzgards Moonlight Valley, gruppvinnare på Stora Stockholm 1989.

Fördelar med att vara fler

Karin ser bara fördelar med samarbetet.
– En av dem är att möjligheten till  mer avelsmaterial. Jag tror också att du blir mer ödmjuk som uppfödare eftersom du då och då tvingas inse att det inte alltid är du själv som har rätt. Vi jobbar tillsammans men tycker inte alltid lika utan stöter och blöter idéer innan vi tar ett beslut.

I motgångar – om de till exempel förlorar en hund för tidigt eller en kombination inte alls blir som de tänkt sig – kan de också stötta varandra på ett speciellt sätt. Dessutom så blir ju ordspråket ”delad glädje är dubbel glädje” i Kennel Don’s fall till trippel glädje.
– Jag skulle aldrig vilja vara utan vårt samarbete och säkert är att vi aldrig nått de framgångar som vi faktiskt gjort var och en för sig, konstaterar Karin.

Kennel Don's utgörs av Lena Rösiö, Annica Högström och Karin Brostam.

Bra mentalitet prio ett

Rent praktiskt har de delat upp samarbetet så att var och en har sina egna hundar och kullar hemma och ekonomiskt så sköter de också sitt. Hemma hos Karin föds ca två kullar om året.
– Jag försöker att föda upp snygga hundar eftersom jag själv tycker att utställning är kul men eftersom jag säljer mest sällskapshundar så är en bra mentalitet, tätt följt av god hälsa, prio ett!

Att föda upp sådana hundar som man själv skulle vilja ha hemma tycker Karin är ett bra riktmärke.
Förutom att aldrig kompromissa med temperamentet så är Karin kräsen även när det kommer till hälsan.
– Majoriteten av de hundar vi importerat under årens lopp har vi aldrig använt i avel. Det är viktigt att vara mycket selektiv i sin avel. Att till exempel ”bara” uppfylla hälsoprogramet för en ras är ju inte likställt med att vara en bra avelstik eller avelshane, säger Karin.

Hon tycker också det faktum att de är flera i Kennel Don’s gör det lättare att inte bli hemmablind.
– Vi kan då lätt påpeka för varandra att en tilltänkt avelshund kanske inte riktigt håller måttet.

En riktig gosig sällskapsvalp från Kennel Don's.

Planering av en valpkull

När Karin väl bestämt sig för att en tik uppfyller hennes höga krav för att gå i avel börjar jakten på en hane som passar och kompletterar henne. Helst ska han vara från linjer som hon tycker om.
– Mina egna tiklinjer känner jag mycket väl så där behöver jag inte göra någon research. Kullen jag har just nu är till exempel nionde generationen efter Tessa som vi en gång startade med.  

Att försöka göra så obesläktade kombinationer som möjligt är också ett mål även om det inte alltid är så lätt.
– Jag kollar stamtavlor på så vis att jag inte vill att hundarna ska vara för mycket släkt men i övrigt är jag inte en sådan uppfödare som planerar framtidens kombinationer via stamtavlor.

Hon sparar nästan alltid en valp från en kombination på ett eller annat sätt. Om några valpar av någon anledning ska vara kvar längre än åtta veckor väntar hon gärna så länge som möjligt med att bestämma vem i kullen som ska få stanna.
– Ofta får jag dock en känsla för vem det ska bli redan när de föds. Den känslan stannar oftast kvar även om det är omöjligt att sätta fingret på vad det är som inger den, förklarar hon.

Två valpar ur Kennel Don's första kull 1989.

Roliga meriter

Jaktträning och utställning är något som Karin gärna ägnar sig åt med hundarna.
– Men mest för att det är kul, hävdar hon blygsamt.

Kennel Don’s har dock haft enorma framgångar i utställningsringarna. Som ett par av sina största utställningsminnen nämner Karin BIS-vinsten på SKK:s 100-årsjubileum på Stora Stockholm, World Winner 2010 i Danmark där de vann fem titlar på tre raser, och ett CC som en av hennes flattar tog i England sommaren 2012 i kokurrens med över hundra tikar.
– Då blev jag för första gången tårögd i utställningsringen, något som troligtvis inte kommer hända igen eftersom jag inte tar utställning på så blodigt allvar, skrattar hon.

Don's Linen Silk (till höger) vinner CC på National Gundog 2012 i England av 173 anmälda flattar. 

Framtidsplaner i kenneln

Varje år åker Karin tillsammans med Kennel Don’s delägare Annica och Lena till Crufts. Oftast bara för att titta men ibland tar de även med sig hundar.
– Jag hoppas att min unga flathane ska kvalificera sig till Crufts 2013 för då är planen att åka dit med honom.

I övrigt så är Karins närmsta framtidplan att den amerikanska welsh-tiken, Ch Clussexx Tails I Win ”Greta”, som hon har hemma just nu ska paras.
– Greta är efter en tik som jag skickade till USA för några år sedan. Efter en sommar i Sverige är hon dessutom en av de mest vinstrika welshtikarna här någonsin så jag ser mycket fram emot valpar efter henne, avslutar Karin.
Clussexx Tails I Win "Greta", just nu vinstrikaste welsh-tik i Sverige och förhoppningsvis mamma till Karins kommande kull.