Skönhet och titlar får aldrig gå före bra temperament

Florence Brunberg-Karlsson är kvinnan bakom Kennel Jilloc’s – framgångsrik uppfödare av dalmatiner. Hon tummar aldrig på mentaliteten och har alltid rasstandarden i bakhuvudet. Något som säkerligen bidrog till att hon 2008 blev ”Årets Uppfödare” alla raser. – Min vilja att ständigt försöka förbättra saker hos hundarna är det som driver mig, säger Florence.

Florence Brunberg-Karlsson har levt med dalmatiner sedan 1975.
– Jag och min familj tittade i en hundbok för att bestämma vilken ras vi skulle skaffa. Valet stod mellan irländsk setter, golden retriever och dalmatiner och föll till slut på dalmatiner, berättar hon. Ett val som hon aldrig ångrat.

Ett par veckor efter att de bestämt sig för rasen flyttade en brun liten tik hem till familjen.
– Hon hette Pongolands Urci Will men kallades för Jill och det är från henne som mitt kennelnamn ”Jilloc’s” härstammar.

Fem månader efter att familjen skaffat Jill såg de en annons i tidningen på en ung dalmatinerhane som skulle omplaceras för femte gången.
– Jag tyckte så synd om honom att jag övertalade min dåvarande man att vi skulle ta oss ann honom, berättar Florence. Krasse som han hette blev sedermera vinstrikaste dalmatiner under många år och i och med det tändes mitt utställningsintresse.

Florence Brunberg-Karlsson med den egenuppfödde hanen Jilloc's Sugardaddy.

Trevligt temperament viktigast

1980 hade Florence sin första valpkull under kennelnamnet Jilloc’s. Och fram till idag har det blivit 47 kullar. Det viktigaste i hennes avelsarbete är mentalitet och typ.
– Att en hund är trevlig är det absolut viktigaste oavsett ras. Skönhet och titlar får aldrig gå före temperament, säger hon. De exteriört bästa hundarna är inte alltid heller de bästa utställningshundarna eftersom det krävs ett riktigt showtemperament för att synas i ringen. Både hund och handler måste tycka det är roligt annars mår båda bättre av att satsa på något annat.

Hon berättar att hundarna varit bästa kompisar till hennes tre barn under deras uppväxt.
– Jag gör ingenting speciellt med mina hundar, de bara vet hur de ska uppföra sig. Alla våra hundar är jättesnälla och fungerar tillsammans hemma vilket är väldigt viktigt för mig eftersom vi alltid har flera hanar och tikar.

Förutom temperamentet är det för Florence viktigt att alltid ha rasstandarden i bakhuvudet.
– Du får aldrig låta dig luras av en dalmatiners teckning utan måste lära dig att se igenom den. Rätt typ är det viktigaste. Dessutom måste rasen kunna röra sig med ett vägvinnande steg. Att vara snygg stående är inte lika svårt men i trav ser man hur hunden verkligen ser ut för då framträder det som en skicklig uppvisare försökt dölja.

Florence visar Jilloc's Sugardaddy till bästa hane på MyDOG 2010.

Ligg steget före

Att kunna se fel på sina egna hundar och dessutom vara beredd att göra någonting åt dem tror Florence är A och O för att komma någonstans med sitt avelsarbete.
– När du kan använda dina egna uppfödda hundar i avel vet du alltid vad som ligger bakom vilket är positivt men då och då använder vi ändå hundar från utlandet. Man får inte vara rädd att ta in det man behöver för annars kommer man inte vidare, säger Florence.

Framförhållning, planering och en strävan efter att hela tiden vilja förbättra saker tycker Florence är jätteviktigt.
– Helst ska du ju förstås ligga lite före alla andra också, skrattar hon.

Dalmatinerklubben har inget krav på att avelshundar ska hd-röntgas men Florence röntgar ändå alla hundar hon använder i avel.
– Därför skulle jag heller aldrig använda en hund som inte är fri, säger hon.

Florence man Rune Johansen och Jilloc's Sugardaddy BIG-1 på Hund 2009.

Sparar valpar länge

Sedan 2002, lever Florence sitt liv tillsammans med Rune Johansen som också föder upp dalmatiner under kennelnamnet Timanka.
– Just nu har vi ”bara” sju hundar hemma men snart blir det fler eftersom vi har valpar och nästan alltid sparar ett par från varje kull. Vi tar aldrig en valpkull om det inte är så att vi själva har intresse av att spara något från kombinationen.

Florence och Rune sparar ofta några valpar tills de är upp emot ett år gamla.
– Det gör vi för att kunna se vad det blir av dem. Många frågar oss hur det kommer sig att vi alltid lyckas behålla ”rätt” valp men det är ju just därför.

Florence har alltid varit hemma och har därför möjlighet att spara valpar längre tid än många andra. Hon har en bröllopsbutik i ena flygelbyggnaden på gården och tar emot kunder på kvällar och utställningsfria helger.
– Vi sparar inte bara valpar i flera månader när vi själva ska behålla något utan även för till exempel utländska valpköpare. Jag skulle aldrig kunna gå i god för att en valp är av utställningskvalitét när den är åtta veckor. Vid tio månaders ålder kan jag dock med gott samvete sälja en potentiell utställningshund till en köpare utomlands, förklarar hon.

Jilloc's Sugardaddy och hans framgångsrika syster Splendic Choice som valpar. Foto: Jilloc's.

Uppfödning är en livsstil

Hon erkänner att hon också är väldigt kräsen med vem hon säljer till.
– Har inte valpköparen tid att lära känna oss innan det är dags att hämta hund härifrån brukar jag rekommendera dem att ringa någon annan, säger hon.

Ingen får hälsa på sin valp förrän den är minst fem veckor gammal med tanke på tiken.
– Men valpköparna är välkomna när som helst annars under året - gärna innan tiken är parad eller under dräktigheten. De som kan vänta på detta blir oftast fantastiska valpköpare. Vi har aldrig lätt för att sälja våra valpar på grund av detta men just därför har vi nästan aldrig några omplaceringar heller.

Det absolut bästa med att vara uppfödare tycker Florence är alla goda vänner man får på köpet. Familjen umgås nästan uteslutande med andra hundmänniskor och uppfödningen är inte bara ett intresse utan en hel livsstil.

Det enda minus hon kan komma på är att det kostar mycket pengar att ha många hundar.
– Vi tjänar inga pengar på vår uppfödning men däremot är det fantastiskt roligt och jag mår också väldigt bra utav det, konstaterar hon. Många frågar varför jag håller på när det inte ger pengar som i andra sporter och jag har försökt förklara att äran och glädjen över hundarna kan inte värderas i pengar, men det är det inte många som förstår, skrattar Florence.

Gamla meriter nya planer

Två hundar som definitivt givit Florence och kennel Jilloc’s en skjuts framåt är Rocca Al Mare Allegro Ad Jilloc’s och hans son Jillocs Man In A Mirror som bland annat var trea på ”Årets Hund”-listan 2000. År 2008 blev Kennel Jilloc’s också ”Årets Uppfödare” alla raser.
– Under året tävlade vi med tio bruna tikar i olika kombinationer, från 9 mån till 11 år gamla. Att vi vann var så fantastiskt, definitivt ett av de största ögonblicken i mitt ”hundliv”. I 10 år har jag också varit årets uppfödare i rasklubben.

Just nu har tre av kennelns tikar valpar så planen är att ta hand om dessa i början av året och kanske få ihop några uppfödargrupper bestående av hanhundar.
– Sedan hoppas vi kunna resa en del i Europa och avsluta championat där på några av hundarna. Det ser jag fram emot, avslutar Florence.

Jilloc's Man In A Mirror "Devlin". Foto: Johan Frick-Meijer.

Bild: Susanna Martell (om inget annat anges)

Gillar? 0 röster, ej betygssatt 0 av 0 gillade, NaN i betyg