Det visar ny forskning som gjorts av veterinär Annika Bergström. Nu presenterar hon sina rön i en doktorsavhandling vid SLU (Sveriges lantbruksuniversitet).

Betydligt fler dräktiga tikar, än vad man tidigare trott, har haft problem vid valpningen. Statistik visar att det gäller cirka15 procent av alla dräktiga tikar. Hos 64 procent av dem behövdes kejsarsnitt för att klara förlossningen.

De raser som uppvisade högsta risk för förlossningsproblem var dvärghundraser, exempelvis chihuahua och skotsk terrier, samt stora hundar, bland annat grand danois.

Annika Bergström har baserat en av sina fyra studier om dystoki (förlossningsproblem) på statistik från försäkringsbolaget Agrias databas och Svenska Kennelklubbens hundregister.

- Primär värksvaghet, det vill säga att tiken saknar eller har ett mycket svagt värkarbete, är den vanligaste orsaken till förlossningsproblem, säger hon.

Viktiga hormoner

I de flesta fall vet man inte orsaken till varför primär värksvaghet uppstår. Däremot är det väl känt att hormonerna cortisol, oxytocin, progesteron, prostaglandin och vasopressin spelar en viktig roll vid valpningen. Dessa hormoner har undersökts på normalt valpande tikar och visat sig stiga till höga koncentrationer under valpningen.

Annika Bergström analyserade hormoner samt ett antal elektrolyter på såväl tikar med normal förlossning, som på värksvaga tikar. Resultaten visade en tydligt lägre koncentration av prostaglandin hos de värksvaga jämfört med normalt valpande tikar.

- Prostaglandin spelar en mycket viktig roll vid såväl igångsättandet som vid fortskridandet av en valpning, säger Annika Bergström.

Prostaglandinet bryter ner de så kallade gulkropparna som finns i äggstockarna och som producerar det dräktighetsbevarande hormonet progesteron. Om progesteron inte sjunker tillräckligt mycket i anslutning till valpningen kan förlossningsarbetet inte starta.

- Hos de tikar som hade förlossningsproblem och låga prostaglandinvärden sågs tecken på ofullständig nedbrytning av gulkroppen och högre koncentration av progesteron än vid normal förlossning.

Tikar med värksvaghet behandlas i regel med kalcium och oxytocin som ges som värkstimulerande preparat. Det finns tidigare studier som visar att värksvaga tikar sällan har kalciumbrist.

Eftersom en kalciumgiva kan påverka tikens hjärta på ett negativt sätt var ett av syftena med studien att jämföra två grupper av värksvaga hundar. Den ena gruppen fick en traditionell behandling med kalcium och oxytocin och den andra gruppen enbart oxytocin. Resultatet visade att det inte förelåg någon skillnad i behandlingsresultat mellan de båda grupperna.

För mer information kontakta Annika Bergström, telefon 018-671496, e-post: Annika.Bergstrom@uds.slu.se .