Hans Rosenberg har varit exteriördomare sedan 1984 och han dömer idag ett 60-tal olika raser. Till vardags jobbar han som pressansvarig på Svenska Kennelklubben, har själv en curly coated retreiver och har tidigare fött upp flat coated retriever. Hans är med andra ord insatt i utställningsvärlden från flera olika håll.

– Fast jag räknar mig nog mer som domare än aktiv utställare eftersom jag blir så nervös när jag ska ställa ut, skrattar han.

För många utställare har det sociala umgänget runt utställningsringen en stor betydelse men det huvudsakliga syftet med hundutställningar är faktiskt att utvärdera ett avelsarbete.

– Vi domare kan dock bara döma resultatet av en kombination där och då vilket inte är samma sak som att säga att en hund är lämplig att gå i avel, poängterar Hans.

Rasstandarden är helig

Samtliga domare dömer hundar efter deras rasstandard.

– Rasstandarden är vårt instrument som beskriver ett ideal som inte finns. Alla rasstandarder skrivs i respektive ras hemland. I Sverige utgår de ofta från hundens ändamål och ska vara så konkret och begriplig som möjligt. I andra länder som till exempel Italien är de mer noga med måttantgivelser och procentsatser.

Oavsett om vissa rasstandarder är mer öppna för tolkning än andra är alla domare individer som subjektivt värderar och prioriterar olika.

– Det är bara att gå till sig själv och fundera över vad du tycker är viktigast hos din ras. Frågar du fem personer till lär de inte tycka likadant, förklarar Hans.

Domarens ideal avgör

Han beskriver det lite som ett givande och tagande när hundar i konkurrensen har olika fördelar och brister.

– En hund kanske har en fantastisk front medan en annan har ett vackert uttryck eller otroliga rörelser och då blir det mitt ideal som avgör vem som vinner.

Hans rekommenderar alla utställare att läsa på sin egen hunds rasstandard för då blir det lättare att förstå hur ens hund ska se ut och även tolka domarens kritik.

– Respektera också en domare som behöver dubbelkolla något i standarden under bedömningen eftersom det är omöjligt att hålla alla rasers exakta måttangivelser med mera i huvudet.

Hundens helhet är nummer ett

– Helheten är det vi domare först och främst ska bedöma och sen kommer detaljerna. Helheten är också det första som jag som domare lägger märke till.

Hans saknar kryssrutorna för helhetsintryck som tidigare fanns på de svenska kritiklapparna. En annan sak som han tycker är mindre bra med det ”nya” bedömningssystemet är färgindelningen vid kvalitetsbedömningen.

– Idag kräver nästan alla utställare att deras hundar ska ha excellent men alla hundar är inte av championkvalitét. Att få ”blått”, det vill säga ett very good, betyder faktiskt att hunden är mycket bra och det är inte samma sak som det före detta 2:a priset, poängterar han.

Så lyckas du i ringen

Ett tips för att lyckas bättre i ringen, är att innan du går in, studera hur domaren verkar vilja ha det. Har du koll på var du till exempel ska ställa upp först är chansen större att domarens första intryck av helheten blir bättre.

– Första anblicken är jätteviktig och nästan samtliga domare uppskattar hundar som visar sig helt fritt och finner sin egen balans. Likaså att handlern inte springer för fort med sin hund. Hundens personliga utstrålning spelar också stor roll, tipsar Hans.

Inom utställningsvärlden finns oskrivna regler och traditioner för hur olika raser både ska visas och bedömas. Till exempel så bedöms inte alltid schäfer på samma sätt som andra raser. När det gäller uppvisning är det inte alltid säkert att den mest vane utställaren gör det bästa arbetet.

– Personligen så avskyr jag när man håller krampaktigt i svansarna på glada retrievers, spaniels och settrar.

Vem kan bli domare?

För att få döma hundar på officiella hundutställningar i Sverige krävs att personen är auktoriserad på rasen i sitt hemland.

– Och för att få påbörja den svenska domarutbildningen behöver du erfarenhet och gärna ha fött upp några valpkullar. Du ska också vara utbildad ringsekreterare och ha genomgått kursen anatomi och bedömningsteknik, berättar Hans.

Har du dessa meriter kan du ansöka om att få bli domare på max fem raser från start och du ska då genomgå domarpreparand-utbildningen som arrangeras av Svenska Kennelklubben.

– Där sker en hård gallring. Av cirka100 som går den första kursen blir drygt 20 kvar och de som klarar den examinationen går sedan ut på elev- och aspiranttjänstgöring i ringarna.

Det är med andra ord inte vem som helst som blir domare i Sverige.

Alla har både fördelar och brister

Hans dömer på allt ifrån inofficiella utställningar till stora rasspecialer och internationella utställningar i andra länder.

– På de inofficiella får jag en chans att träna mig på nya raser. Att få döma en rasspecial ser jag som ett stort privilegium speciellt om det är en ras som kanske inte har så många individer på ”vanliga” utställningar.  Då får man ordentligt med tid att verkligen gå igenom många hundar av samma ras vilket är oerhört värdefullt, säger Hans.

Han klargör att det finns något bra med alla hundar och att det är hans jobb som domare att beskriva allt han ser och känner från nos till svansspets inklusive rörelser och temperament.

– Alla hundar har dock minst tre fel - även de som vinner Best In Show. Det gäller bara att jag ska hitta dem eller att ni som visar ska lyckas dölja dem, avslutar Hans.