Är min katt lämplig för avel?

Det första du bör fråga dig inför eventuell avel är om din katt är lämplig för avel? Även om katten är köpt för avel är det inte säkert att den har utvecklats som den lovade. Har katten en defekt, något ärftligt problem som katter lider av eller som förkortar dess liv ska man definitivt inte avla på katten. Katten måste också ha ett bra och stabilt temperament.

Beroende på rasens populationsstorlek betyder utseendemässiga skönhetsfel mer eller mindre. Är det en mycket liten ras betyder detta inte så mycket, då är det viktigare att katten är frisk och trevlig.

SVERAK och andra förbund har dessutom regler för avelsförbud. Vissa fel och defekter medför automatiskt avelsförbud. Jordbruksverket har också regler. Se faktaruta nedan.

Avelskatt eller utställningskatt

En avelskatt och en utställningskatt kan vara samma sak men det inte alls säkert att så är fallet. Hos utställningskatten är det de egenskaper som syns (fenotyp) som har störst betydelse. Det som gäller avelskatten är samtliga egenskaper (genotyp).

Dessutom är det många gener och egenskaper som inte bedöms på utställning men som är viktiga för avelskatten. Till exempel förmågan att ta hand om ungar, lätthet att föda ungar, allmän motståndskraft mot sjukdomar och friskhet i linjerna.

Lär i första hand känna katten själv. Titta i andra hand på föräldrarna; deras utseende, deras hälsa och temperament. Många dolda anlag kan visa sig hos föräldrar och ungar eller med hjälp av DNA-tester.

Tänk på rasens bästa ur ett långsiktigt perspektiv

Att bara tänka en generation framåt för att få fram drömkatten är oftast inte en framgångsrik strategi.  Det är uppfödare som planerar långsiktigt som når de största avelsframgångarna. En god regel är att para på ett sådant sätt att man själv skulle vilja ha avkomman och använda den i sitt fortsatta avelsarbete.

Var noga med kombinationen av hane och hona

Vid parningsval gäller det att bevara honans positiva egenskaper. Genom att välja hane på ett lämpligt sätt kan man även förbättra hennes mindre bra egenskaper. Det är oftast bara bra ur avelsbasaspekt att man har olika sätt att välja avelshane. Detta betyder att det blir fler avelskombinationer än om alla parar efter samma princip.  

Skulle alla välja den ”största  bästa vackraste” hanen skulle inaveln öka och det skulle heller inte finnas mycket avelsmaterial i nästa generation. Det är viktigt att så många bra hanar som möjligt används för kattrasens framtid.

Olika principer för att välja avelshane

Avelshane kan man välja efter ett antal olika principer.  Men oavsett vad man väljer så är det efter alla parningar klokt att följa ungarna och dess utveckling parallellt med att man följer andra ungar med samma hane. Då kan man se vad honan ger och vad som kommer från hanen. Man kan ibland se att en "sämre" hona som paras med en hane får bättre resultat än en "bättre" hona på grund av att de passar bättre ihop.

  • Positiv och negativ avel

    Vid negativ avel tittar man på honans negativa egenskaper och försöker kompensera dessa. Vid positiv avel försöker man förstärka de positiva egenskaper honan har. Ofta tittar man på båda samtidigt; man vill behålla en god egenskap men samtidigt kompensera en sämre.

  • Geografiskt lämplig hane

    Man kan också göra ett geografiskt val. Då väljer man en tillräckligt bra hane i närheten. Att detta kan vara en bra princip beror på att honan riskerar sluta löpa om man behöver resa långt för en parning. 

  • Val efter utställningsmeriter

    Det är naturligtvis tryggt att para med en hane som varit utställd och fått en bra bedömning. Om man är intresserad av en hane men osäker på hur bra den är, kan man alltid be någon mer van person att titta på den. Hanar som ställs ut behöver inte vara bättre än de som inte ställs ut.

  • Val efter stamtavlan

    Det finns kanske en intressant katt man vill ha i någon hanes stamtavla. Det kan ju också finnas någon katt som man vill undvika i hanens stamtavla.

  • Val efter färg

    Det enklaste sättet att välja hane efter någon egenskap är att välja hane efter de färger han kan ge med den egna honan.

Välja erfaren hane eller en nybörjare

Erfaren hankatt och hanskattsägare kan vara tryggt till sin nybörjarhona. Men även om båda katterna är nybörjare brukar de lyckas till sist. Det kanske tar lite länge tid före första parning. Man behöver alltså inte välja en erfaren hane till sin nybörjarhona. Tänk också på att smittorisken kan vara större hos en hane med mycket parningar.

Jordbruksverkets SJVFS 2008-5 Saknr L 102 § 24.
24 § Djur får inte användas i avel om
1. de har sjukdomar eller funktionshinder som kan nedärvas,
2. de är eller med stor sannolikhet är bärare av recessivt anlag i dubbel uppsättning för sjukdom,
3. de är eller med stor sannolikhet är bärare av enkelt recessivt anlag för sjukdom såvida inte parning sker med individ som är konstaterat fri från motsvarande anlag,
4. parningskombinationen utifrån tillgänglig information ökar risken för sjukdom eller funktionshinder hos avkomman,
5. de uppvisar beteendestörningar i form av överdriven rädslereaktion eller aggressivt beteende i oprovocerade eller för djuret vardagliga situationer, eller
6. de saknar förmåga att föröka sig på ett naturligt sätt.