Katters virussjukdomar ofta kroniska

Katters virussjukdomar är ofta kroniska. De ger inte alltid symtom men kan blossa upp vid stress av olika slag. Infektioner kan spridas via avföring, saliv, eller sekret från nos eller ögon. Det kan också finnas i miljön. Infektionssjukdomar sprids lätt där smittsamma katter träffar en eller flera mottagliga individer. Om en katt eller kattunge insjuknar beror bland annat på infektionsdosen, individens immunförsvar och hur länge katten utsätts för smittämnet. Ju fler katter som befinner sig på en begränsad yta - desto större är risken för att en infektion överförs. Det finns därför anledning att begränsa antal katter per ytenhet.

Rekommendationer för dräktiga katter

Kattungar är känsliga för infektioner, särskilt under tiden efter att skyddet från som överförts via modersmjölken har försvunnit och innan de har vaccinerats och hunnit bygga upp ett eget skydd. Vissa infektionsämnen, till exempel calicivirus, kan utsöndras under lång tid även från till synes friska individer som är smittbärare. Vaccinet mot calici-och herpesinfektion skyddar inte mot sjukdom helt, men ger en lindrigare infektion.

En rekommendation är att hålla en dräktig hona skild från övriga katter i minst tre veckor före beräknad förlossning och att sedan hålla moder och ungar skilda från övriga katter. Har man en stor kattgrupp med infektionsproblem eller som är stressade på grund av att alla katter inte trivs med varandra, kan man pröva att hålla katterna uppdelade i grupper.

Var försiktig med nya katter

En möjlig smittväg in i en kattuppfödning är att en smittad individ kommit in i gruppen. Det är därför mycket viktigt med hälsokontroll av inköpta djur och att granska hälsoläget i gruppen som djuret kommer ifrån. Stressen som följer av att en katt kommer in i en ny kattgrupp kan göra att en vilande infektion, till exempel en herpesinfektion, aktiveras och att katten blir smittförande. En katt som utsöndrar virus visar inte alltid symtom. Det kan även finnas en symtomlös smittbärare i den befintliga gruppen vars infektion reaktiveras vid stress när en ny individ kommer till gruppen.

Stress i samband med en utställning kan medföra att djur i den egna gruppen aktiverar smittor de bär på. Nya djur bör därför aldrig komma in i gruppen och djur ur den egna gruppen bör inte utsättas för stress när det finns dräktiga djur eller ungar i hushållet.

Kattungar särskilt känsliga

Kattungar är särskilt känsliga för infektioner. De bör därför varken träffa katter med okänd hälsostatus eller många unga djur förrän de har hunnit utveckla ett gott immunsvar på de nödvändiga vaccinationer de fått. Okända katter bör inte tillåtas komma i kontakt med kattungarna hos uppfödaren eller i det nya hemmet förrän tidigast cirka två veckor efter avslutad grundvaccination.

Andelen immuna individer har avgörande betydelse för om en infektion kan orsaka sjukdomsutbrott (stora ansamlingar av fall under en tidsperiod). Om många djur är vaccinerade minskar risken kraftigt för större sjukdomsutbrott. Enstaka katter kan fortfarande bli sjuka om de inte är vaccinerade, men risken är mindre om vaccinationsgraden är hög.

När man vaccinerar sin katt hjälper man alltså också till att skydda katter som inte svarar ordentligt på vaccinationen, kattungar som inte har hunnit vaccineras än eller katter som av annan anledning inte har ett fullgott skydd.

Förutom ovan är begränsning av antal katter i uppfödningen väsentlig och att sörja för en god fysisk miljö avseende ventilation liksom antalet kattlådor samt hur ofta dessa töms respektive rengörs. Att hålla nere antal katter minskar dels risk för smittspridning samt att stress i kattgruppen minskar.